Dimman ligger tät och solen har problem att skina klart över Saronsberget, men redan före gryningen är en armé av vinplockare ute bland rankorna. Och mitt i smeten hukar Kajsa Bergqvist, 33, världsrekordhållerskan i höjdhopp (2,08, ett rekord som fortfarande står sig och förmodligen kommer att stå sig över Europamästerskapen i Barcelona i sommar).
Det är första gången någonsin som hon är med om en vinskörd, och det tar inte lång tid att få in greppen. En hand om druvklasen och ett snabbt klipp med den speciella saxen och så försiktigt ned i den vita plastbacken. En monoton intränad sekvens sitter snart där, ungefär som att träna en ansats i höjdhopp. Runt om Kajsa sliter vinarbetare hårt, de får betalt per skördad back och varje back innehåller ungefär 15 kilo druvor.
I det här sällskapet har Kajsa ingen chans. Tävlingsmänniska som hon ändå är sneglar hon ändå lite åt konkurrenternas håll, men rycker glatt på axlarna.
Morgontröttheten vill dock inte riktigt släppa. Kajsa har bara hunnit vara i Sydafrika ett dygn. Kvällen innan bjöd den prisbelönte vinmakaren på Saronsbergs vingård, Dewaldt Heyns, på middag och vinprovning och Kajsas starka sida är inte tidiga morgnar. Speciellt inte efter en lång resa och en helkväll med vin. Men hon älskar att vara med och lära, och framför allt så vet hon att de druvor hon plockar nu kommer att bli vin som hon om knappt två år kan sälja i Sverige, så återväxten är redan ordnad. Ett av vinerna hon smakade kvällen före ligger fortfarande på ekfat, men Dewaldt skopade upp ett prov ur en av tunnorna och importören fick provsmaka.
– Jag jublade rakt ut, det var så jäkla bra. Vinet heter Artspace och jag hoppas att folk därhemma kommer gilla det, det blir förstås ändå bättre när det kommer på flaska. Förhoppningsvis har jag just detta vin i Sverige redan i sommar, säger Kajsa.
Sydafrika har blivit ett andra hemland för höjdhoppsstjärnan. Kärleksaffären med landet började i slutet av 90-talet med årliga månadslånga träningsläger under den aktiva friidrottskarriären. Här startade hårduppladdningen inför varje inomhussäsong och det var också här bland vindistrikten som Kajsa hade möjlighet att få vara anonym och njuta av ledigheten mellan passen.
– Vinintresset tog fart här, men jag fick tidigt lära mig att spotta ut vinet, jag var ju ändå här för idrottens skull.
– Det är en fantastisk speciell känsla att kunna stå mitt i en vinodling, ta upp jorden och lukta på den, smaka på druvorna, känna dofter och vinden som drar ner för berget och framförallt få träffa dem som gör vin. Då förstår man varför vinet smakar så gott som det gör. Det är en passion, förklarar Kajsa poetiskt.
Men Sydafrika är inte bara träningsläger och vin för Kajsa, det var också här som hon och Måns Herngren gifte sig på nyårsafton 2007.
– Sydafrika är en viktig del av mitt liv, om man räknar ihop all tid jag spenderat här så är det väldigt mycket.
Den här resan får hon dock göra utan Måns, som har mycket jobb därhemma. Kajsa berättar om hur de ofta ordnar middagar tillsammans i Stockholm.
– Hos oss är dagens höjdpunkt att äta ihop på kvällen. Vi lagar mycket mat tillsammans, även om det är Måns som står mest för maten, han är ju matkonstnär. Men vi har samma intresse när det gäller smaker och dofter, och det blir ofta jag som bestämmer vilket vin det ska vara till.
När Kajsa och Måns har en middagsbjudning startar det hela redan på morgonen med att de bollar idéer. Måns kan föreslå ett 10-timmars långkok av en fläsksida, och Kajsa kontrar med en Pinot Noir. Sen enas de kanske om syrad rödkål och jordärtskocksmos som tillbehör som plockar upp smakerna av fläsk och vin. Rena vetenskapen.
– Vi gjorde faktiskt en liten kokbok till jul, tryckt i 20 exemplar som vi gav föräldrar och syskon. Den hette Herngren Bergqvists Familjekokbok, säger Kajsa och ler.
Det var bara en vecka efter bröllopet som Kajsa tillkännagav att hon slutade med höjdhopp. 2007 var inte ett lysande tävlingsår och Kajsa hade tappat glöden. När tävlingslusten inte kom tillbaka så var det slut.
Plötsligt stod hon med en blank kalender, och visste inte riktigt vad hon skulle göra. Hon hoppade på en trädgårdskurs, men insåg att de gröna fingrarna nog var mera en hobby än ett levebröd. På chans ringde hon Restaurangakademien och frågade om de hade kurser i vinprovning. Jodå, de hade en sommelierkurs och faktiskt en enda plats ledig.
– Jag vankade av och an hemma i en kvart och ringde sedan tillbaka och anmälde mig. I november 2008 var det dags för examen, dels skriftligt och sedan skulle jag servera lärarna och presentera vinerna. Jag var sjukt nervös och kallsvettig, det var värre än en VM-final! Men det gick bra, jag fick mitt diplom.
Nästa möjlighet dök upp i höstas. Den kände vinimportören Björn Persson hörde av sig och undrade om inte Kajsa kunde börja arbeta för honom. Han hade fått nys om den införskaffade sommelierexamen. I dag ingår hennes nystartade bolag Kajsa Wine som ett systerbolag i Björns importbolag Vinovum.
Björn, som varit med under många vinskördar tidigare, dyker nu upp till frukosten på Saronsberg. Sedan bär det av till nästa vingård några dalar bort. På Babylons Peak möter en stor gammal hund, Kajsa klappar den och mumlar något om en ”Totte”. Mer hinner inte sägas förrän vinmakaren och ägaren Stephan Basson drar med sällskapet in i vinkällaren för en första provsmakning ur faten. Kajsa och Björn fyller munnarna, drar in luft, gurglar runt, tittar på vinet mot ljuset från den öppna ladudörren, smackar och kommenterar. Snart sitter de i Bassons kök medan en nervös vinmakare korkar upp flaskor och serverar. När Björn för några år sedan dök upp sköt plötsligt försäljningen och exporten fart, svenskarna gillade sydafrikanens vin. Nu gäller det att få en fortsättning av succén. Björn halar upp datorn, Kajsa för anteckningar. Priser diskuteras fram och tillbaka, det handlar om några euro per flaska för de billigaste sorterna, men sedan tillkommer ju frakt och den svenska alkoholskatten. Kajsa lägger in alla sina viner på Systembolagets specialsortiment, och om det går bra kanske senare i det ordinarie utbudet.
– Jag gillar vinet, det kommer gå hem i Sverige, konstaterar hon.
Så drar sällskapet vidare till nästa vintillverkare. I flera dagar turnerar Kajsa och Björn runt och låter smaklökarna jobba. Avtal ingås, men som många gånger i Sydafrika så sker det genom ett enkelt handslag. Det behövs inga kontrakt.
En fredagskväll tar S med Kajsa ut till en okänd vindal i Bot Rivier. Sebastian Beaumont har sin årliga portvinstramp och snart står ett helt gäng i knähög vindruvesaft och stampar på stället. Vinälskarna runt om oss har inte klart för sig att en världsrekordhållare i höjdhopp är van vid såna här träningspass. Med blåröda smalben och vindruvekärnor mellan tårna och ett mycket stort leende på läpparna testar Kajsa en ny fas i sitt nya jobb.
Vem är Totte som du mumlade om tidigare?
– Jag längtar faktiskt hem. Måns hämtar mig på Arlanda och så åker vi direkt till kenneln för att hämta Totte, han är en irländsk settervalp som är såååå söt, förklarar Kajsa.
Och hon har fler glada nyheter att berätta för S. I årets DN-gala (6 augusti på Stockholms Stadion) är det Kajsa som ska stå för alla viner, fast nu ska hon verka bakom kulisserna.
Så Kajsa Bergqvist gör comeback på DN-galan som vinnare?
– Hahaha, eller ska vi säga att Kajsa Bergqvist kommer tillbaka till DN-galan som en vinare!