Hon är snygg på ett diskret och välvårdat sätt, Lillemor Östlin, där hon sveper in på kaféet som vi stämt möte på. När jag påpekar hur fräsch hon ser ut, refererar hon genast till filmatiseringen av sin första bok Hinsehäxan.
– Men har du sett hur hon som spelar mig i filmen ser ut? De har gjort henne till värsta pundaren. Sån har jag aldrig sett ut, jag har alltid brytt mig om hur jag ser ut, säger hon, skrattar stort och blir sedan allvarlig.
– Nej, polisen har alltid sagt till mig att jag inte passar in i mönstret.
Det har gått tre år sedan vi sågs, men ändå tar samtalet i princip vid där vi slutade senast. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att gissa vad Lillemor har för bakgrund. Hon är den svenska kvinna som suttit längst i fängelse. I mer än 40 år har hon missbrukat amfetamin och hon har åkt ut och in i olika fängelser. Totalt har hon suttit över 25 år i fängelse och för att kunna finansiera sitt missbruk har hon periodvis prostituterat sig och begått snillrika kupper.
– Ah, läste du om när polisen gjorde det senaste tillslaget mot min lägenhet, säger denna kvinna på dryga 70 år, och blåser på det heta kaffet.
Det var i februari, klockan var väl tio på kvällen, jag och katten hade redan lagt oss. Så hörde jag ett dunsande utan dess like och undrade vad i all världen det var.
Lillemor berättar målande hur hon klev upp ur sängen och rusade ut i hallen. Det visade sig att det var en polispatrull som höll på att slå in dörren, men eftersom Lillemor snällt öppnade slapp de besväret.
– Det var precis som på film! De hade masker på sig och dragna vapen och stormade in i lägenheten, ropade saker som ”köket är säkrat” och där stod jag i bara särken. Och katten var jätterädd.
Lillemor hamnade på ett för henne nytt fängelse, i Ystad, och hon säger själv att det var det bästa fängelse hon någonsin suttit på.
– Det var en fantastisk personal, de var riktiga människor. Det var en bra tid, jag tjuvrökte inte ens …
Men nu har Lillemor hållt sig utanför de svenska fängelserna en period och hon låter återigen som den mormor hon faktiskt är. Julen tillbringade hon tillsammans med sina två högt älskade döttrar Helena och Charlotta, de tre barnbarnen och de två barnbarnsbarnen.
Lillemor återkommer ofta till sina döttrar. Och även om hon berättar på ett dråpligt sätt som lockar till skratt finns det en djup sorg och ett svart allvar bakom det hon berättar.
Hennes mamma var ett rejält fruntimmer med hjärtat på rätta stället, men hon fick dra ett tungt lass för att klara sig och barnen. Lillemor blev gravid som sextonåring efter vad som i dag skulle kallas våldtäkt.
Lillemors mamma, som var praktisk och osentimental, hittade en man som friade till henne. När Lillemor var i åttonde månaden tågade Gustav och Lillemor klädd i turkos klänning fram till prästen.
– Gustav var en fin och snäll man. Men svag! Vi bodde i en tjänstebostad i Rö, fem mil utanför Stockolm, där Gustav jobbade, och jag lyckades knappt få tillvaron att gå runt, säger Lillemor.
Gustav hade nämligen stora problem med spriten, och en stor del av lönen gick åt till att finansiera hans missbruk. Dottern Helena, som Lillemor alltså var höggravid med när hon och Gustav gifte sig, föddes, och knappt två år senare föddes deras gemensamma dotter Charlotta. Men precis då bestämde sig Gustav, stärkt av en rejäl skvätt sprit, för att säga några sanningens ord till sin chef. Ingen bra idé, visade det sig, och Gustav fick sparken med omedelbar verkan.
Lillemor blir allvarlig.
– Att inte ha pengar så att man kan ge sina barn mat, den känslan går inte att beskriva. Jag var så stressad och rädd att bröstmjölken sinade, och det innebar att jag inte heller kunde ge nyfödda Charlotta mjölk.
Lillemor stal grönsaker i grannarnas trädgårdar. Och hon bad prästen om hjälp, men det enda han var villig att göra var att be för familjen. När socialhjälpen kom på hembesök kommenterade de att det var rent och snyggt, något som Lillemor alltid varit mån om att ha, men någon mat på bordet fick den lilla familjen inte hjälp med.
– När Charlotta var tre veckor bestämde jag mig. För att barnen skulle få mat lät jag Gustav ta hand om flickorna under några timmar.
Sakligt berättar Lillemor om hur hon, som bara tre veckor tidigare fött barn, åkte in till stan och prostituerade sig. Just då var hon mest rädd för att kunden skulle upptäcka att hon var nyförlöst, men när hon fått pengarna i näven och kunde gå och köpa mat åt familjen var känslan obeskrivlig.
– Det blev falukorv, potatis och lingonsylt och vi kunde äta oss mätta. Det var så gott!
Läs hela reportaget i Tidningen S nummer 2!